Aktuell rapport i Kulladalslägret

Då var våren 2020 färdigspelad. Den kommer gå till historien som den märkligaste i mannaminne då vi till slut bara spelade två seriematcher istället för brukligt elva eller tolv. Pandemin som gått jorden runt har drabbat oss alla och det är bara att rätta sig i ledet. Fotbollen är normalt sett en bisak även om vi alla som arbetar med och kring den naturligtvis tycker annat och det blev än tydligare från mars och framåt. Samhället har större saker att ta hand om men med det sagt kan fotbollen skänka om inte glädje så iallafall en slags normalitet när mycket runt omkring oss är allt annat än normalt. Vi i ledarstaben gick tidigt ut med frågan om spelarna ville gå ner i träning eller ha ett kortare uppehåll med vetskapen om den tyngre träning som följer en paus på ett par veckor. Det var tydligt att spelarna hellre ville köra på med träning trots att matcher inte fick spelas. Vår anfallare, Robin Svenssons ord har etsat sig fast i minnet: ”Vad ska vi annars göra?”. Där är fotbollen en fantastiskt sysselsättning som kan bringa gemenskap även under en tuff tid. I omklädningsrummet och ute på planen kan du om än bara för två timmar glömma bort bekymmer. Vi anordnade bland annat en golftävling med efterföljande sammankomst för att blanda lite nöje med nytta. Truppen klarade den här perioden på ett imponerande sätt sen har vi förstås inte så mycket att jämföra med eftersom det aldrig hänt förut. 

En vecka in i juni fick vi det underbara beskedet att vi fick köra igång med seriematcher igen. För vår del var det egentligen inga problem att tagga igång truppen eftersom vi gått och laddat i flera månader. Då var det istället det taktiska som inte kunnat finslipas med senaste träningsmatchen tre månader bak i tiden. Å andra sidan visste vi att det var likadant för motståndaren. Det såg stabilt ut i första matchen när vi slog Råå med uddamålet och höll tätt bakåt. Eftersom vi året innan släppt in alldeles för många mål så var det ett viktigt delmål. Ett delmål som definitivt inte uppfylldes i kommande seriematch mot Lödde som vi i och för sig alltid har problem med. Här har vi en del att jobba på när det kommer till disciplin och moral. Jag kan bara minnas en match vi lyckades vända ett underläge till vinst ifjol. Kulladal som gnällelag har ett rykte som går långt utanför Malmös gränser och det må vara drygt för motståndare när vi själv är i ledning men i underläge måste det vara rena drömmen för motståndarna. Skönt nog fick vi avsluta våren med en vinst i MM-semfinalen mot uppstickaren Ariana. Förutom vinsten i sig var det jättekul att se våra ungdomar ta för sig och inför straffsparkarna hade vi nyss avslutat matchen med en genomsnittsålder på 20år. Extra kul att vår 19årige keeper Rafael Korowajczyk blev hjälte med två räddningar under straffarna. Vi har i våra två första seriematcher också gett 15-årige mittfältaren Lukas Minter Wettergren chansen från start och den har han onekligen tagit. Årets utropstecken har annars varit Johan Mellqvist som i brist på mittbackar skolades om till mittback och stoltserar med en hög lägstanivå på positionen. Johan räknas i vår trupp som en av de rutinerade och han är tjugo år. Träningsmatchen mot våra antagonister från Lindängen, Olympic här emellan de två seriematcherna var underbar att skåda med två lag (och tre tränare) som inte räds att satsa ungt. 

Hösten ser vi fram emot med tillförsikt. Med alla friska har vi en stark elva och hoppas kunna konkurrera om en plats på övre halvan av serien. Det viktigaste är dock att tidigt skapa ett utrymme mellan oss och botten så vi inte hamnar i samma träsk som ifjol. Vi har en MM-final mot div 5-laget Bellevue att se fram emot. Men nu tar vi ett uppehåll på tre veckor. Önskar er småklubbsfantaster en skön sommar och så ses vi utanför staketet i augusti.

Björn Nelin Jensen
Lagledare Kulladals FF:s A-lag
Skribent på www.1938.bloggagratis.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *